Några funderingar
Ända sedan jag provade ett varpspö för första gången, och
det är många år sedan, tyckte jag det var betydligt smartare att fiska med än
med traditionellt pimpelspö.
Tänk bara att fiska på lite djupare vatten i blåsväder och
ha full kontroll på linan, utan att den lindar sig runt och fastnar i allt som det går att fastna i, och
det blir knutar och tjorv och svordomar.
Men det är ju inte bara där fördelarna finns, det syns inte
lika mycket när man får fisk, lättare att ha kontroll på linan vid förflyttning,
bra koll på djupskillnader mm mm
Vid mormyskafiske när man fiskar med väldigt tunna linor är
det ännu mera fördelaktigt för att slippa fastna i alla isklumpar runt hålet t.ex.,
men däremot kan linan bli en aningen tvinnad vid varpningen och det är förstås
en nackdel.
Som sagt jag fastnade helt för varpspöfisket, till en början
så var det bara till mormyska men efter hand så blev det varpspön även för tafs
och trekroksfisket, så det tog bara ett par säsonger innan skryllan var tömd på
alla vanliga pimpelspön.
När man sedan åker med landslaget till Bulgarien på
mormyska-VM och får se att det i stort sett bara är Sverige och vårt grannland
Norge som fiskar med varpspön, och alla de andra nationerna fiskar med balalaikaspön
så börjar man fundera.
Haha, hur kan de ligga så långt efter i materielutvecklingen……
eller ?
Nja. så är det nog inte, de vet nog precis vad ett varpspö
är, men frågan är ju varför fiskar de ändå med balalaikor ?
Det måste ju tydligen finnas någon nackdel med att varpa upp linan,
möjligen så kan det ju vara att linan blir tvinnad, eller små veck när den
lindas över pinnarna så den lilla myskan sträcker linan dåligt, eller är det
själva känslan i fisket som inte blir lika ?
Den funderingen tog jag med mig hem och kan inte riktigt
släppa, och bästa sättet att ta reda på det är väl att helt enkelt prova själv.
Så jag införskaffade mig några lätta och fina balalaikor och
började träna på både tävling och privatfiske.
Naturligt vis så är det ju inte bara att börja med ett nytt
fiskesätt och tro att det skall gå klockrent på en gång, så det blev en del trassel,
knutar, öglor och en hel del svordomar, men skam den som ger sig.
Hur är det då med fördelar kontra nackdelar ?
Nackdelar, jodå de finns, särskilt med så tunna linor som
kladdar fast i våta fingrar och fastnar i isklumpar, och eftersom man oftast
måste kasta ifrån sig spöet i snön för att sträcka linan så blir man ju även
kallare om fingrarna.
Men känslan att stå på knä framför ett hål med ett superlätt
balalaikaspö med en för den lilla mormyskan perfekt avvägd nappindikator där
man nästan kan se när fisken simmar förbi går knappt att beskriva.
Tror också att närheten och kontakten mellan spöet och
mormyskan gör en bättre presentation av betet som i sin tur lättare attraherar
fisken till hugg.
Kan det då vara fisket med balalaikaspö som gör att vi
ligger en bit efter toppnationerna i mormyskafiske ?
Nej det är nog inte hela sanningen, men en del beror nog i alla
fall på det, särskilt när det är svårt fiske som det oftast brukar vara på ett
VM.
Det är nog så många andra faktorer som spelar in som t.ex.
mäskning som nog är en väsentlig del, vad man mäskar med, hur man mäskar, och
hur mycket.
I våra svenska oftast fiskrika och lättfiskade vatten så
behöver vi nog inte vara så avancerade på mäsktekniken, utan vi slänger i något
vi tror på och för det mesta funkar det.
Sammanfattningsvis så tror jag att i mina hemmavatten så
lönar det sig för det mesta att fiska med varpspön, utom när det är riktigt
trögt fiske för då är nog presentationen av betet och finliret en avgörande
faktor.
Jag kommer absolut fortsätta träna med balalaikorna, för
skulle jag få förmånen att åka på ett VM igen så kommer det att vara det som
gäller i första hand, förutom att det är mer fördelaktigt så är det ett även
roligt fiske.
Att stå på knä en hel 4-timmars tävling är kanske ingen hit
i min ålder men lite ont i lederna och träningsvärk får man väl stå ut med när man har kul :)
Bara några funderingar som sagt !
Hoppas vi ses i Piteå till helgen.
// Lars Jansson
