Styrelsen 2020
Ordf. Per-Olof Liss / perolofliss@hotmail.com
Vise ordf. Per Gref
Sekreterare Lars Jansson
Kassör Anders Nilsson
Vice kassör Erik Södergårds
Vice kassör Erik Södergårds
Ledamot Anders Bäcklund
Ledamot Jörgen Andersson
Ledamot Ture Fransson
Ledamot Gunnar Nykvist
Ledamot Ture Fransson
Ledamot Gunnar Nykvist
Ungdoms & utbildningsansvariga
Per-Olof Liss 072-5182141 / perolofliss@hotmail.com
Lars Jansson
Jan-Erik Edberg
Tony Levin
Lena Mörth
William Fakt
Anna Liss
Jan-Erik Edberg
Tony Levin
Lena Mörth
William Fakt
Anna Liss
Tävlingsledare Pimpel: Lars Jansson / Jan Rönnbäck
Tävlingsledare Mormyska: Lars Jansson / Per-Olof Liss
Tävlingsledare Mete: Jan-Erik Edberg / Gardar Olaison
Medlemskap
Lars Jansson 070-5423110 / lars.jansson@dalalas.se
Seniorer 200:- / år
Juniorer 50:- / år
Bankgiro: 282-1783
Bankgiro: 282-1783
Olof Hansson var en av initiativtagarna och senare klubbens ordförande under många år.
Medlemsantalet har under åren pendlat mellan 50-120 st. Klubben är ansluten till Sportfiske förbundet och är öppen för alla som är sportfiskeintresserade samt vill bli medlemmar.
Syftet är att arbeta för en god kamratanda inom klubben, skapa bra fiske möjligheter,
bl.a. genom ett bra samarbete med omkringliggande sportfiskeklubbar och fiskevårdsföreningar.
När behov uppstår ordnas kurser både teoretiska och praktiska för såväl vinter som sommarfiske, där även pryltillverkning kan förekomma.
När skolor vill ha hjälp med sportlovsfiske eller liknande brukar klubben ställa upp med handledare.
En stor del av verksamheten består av tävlingsfiske både sommar och vinter.
Under vinterhalvåret arrangeras åtminstone två större pimpeltävlingar där Falumästerskapet är den största.
Onsdagar arrangeras pimpeltävling på olika platser.
Under sommaren hålls ett Falumästerskap i mete samt varje torsdagskväll mettävling på olika platser i Falun.
Klubbmästerskap genomförs varje år och består av 3 deltävlingar i vardera mete samt pimpel.
Andra grenar inom sportfiske såsom angling, spinnfiske eller flugfiske kan arrangeras om intresse finns.
Förvaltning/fiskevård
Falubygdens sportfiskeklubb äger inget eget vatten utan söker tillstånd av de markägare som innehar fiskerätt. Dessa markägare har i allmänhet bildat en fiskevårdsområdesförening (fvof) varifrån försäljning av fiskekort sker. I allmänhet kan fvof välja att arrendera ut ett vatten eller ta ut en avgift för den som önskar nyttja fiskevattnet. Fiskerättsinnehavaren har således ansvaret för vad som sker med den del av fastigheten som består av vatten. Hur fvof väljer att förvalta sin egendom är inte en fråga för sportfiskeklubben även om vi gärna kommer med goda råd.
Trots att ett par miljoner av Sveriges befolkning någon gång under året ägnar sig åt sportfiske (fiske med spö) känner allt för många inte till något så grundläggande som att det krävs muntligt eller skriftligt (fiskekort) tillstånd för att bedriva sin hobby (undantaget havet+ de fem största sjöarna). Den rikliga tillgången på sjöar och vattendrag har gjort att rätten att fiska hos många har tagits för given. Att förvaltningen och fiskevården i Sverige befinner sig på stenåldersstadiet är inte så underligt när inte ens fiskerättsinnehavarna tycks inse värdet av sina tillgångar.
Exempel på aktiv förvaltning av en i landet allmänt förekommande art som abborre, kan nog räknas på ena handens fingrar. I Malung har gjorts försök med uppfödning av abborre i nätkassar men mest uppmärksammat är nog det decimeringsfiske av vitfisk som gjorts i Ringsjön, bland annat för att gynna toppredatorer som abborre, gös och gädda. Behovet av förvaltning beror dels på att abborre är en art som bildar tusenbrödrabestånd när tillgången på föda inte räcker till. Ett annat skäl är att sportfiskare i allmänhet och fritidsfiskare i synnerhet plockar bort de största individerna (matfiskarna) som behövs för att bibehålla en balanserad storlekssammansättning.
Att i en på grund av förbättrad rening allt näringsfattigare sjö som Runn plocka upp ett par ton småväxt abborre har i bästa fall en svag positiv effekt på det bestånd som alla utom just tävlingsfiskare föredrar. Förmodligen gör uttaget varken till eller från om man utgår från den arbetsinsats som krävs för att åstadkomma en förändring typ Ringsjöprojektet.
Miljögifter
Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer borde vi äta fisk två-tre gånger per vecka. Fisk innehåller viktiga näringsämnen samtidigt som minskad köttproduktion är bra för både klimat och miljö.
Samtidigt avråder Livsmedelsverket vissa grupper att konsumera fisk oftare än en gång i veckan. Miljön som fisken vistas i är nämligen inte helt ren. Tungmetaller, medicinrester, PCB, dioxiner och flamskyddsmedel är exempel på icke önskvärda ingredienser i den nyttiga fisken. Svartlistning infördes 1967 på grund av höga metylkvicksilverhalter i fisk. Trots att svartlistningen av sjöar avskaffades 1991 medförde inte detta automatiskt att hälften av landets 100 000 sjöar friskförklarades.
Dagens gränsvärde för intag av fisk har sänkts till 0,5 mg/kg men för att uppnå ett av Sveriges miljömål för 2020-Giftfri miljö-krävs mer än en halvering av dagens gränsvärde. Med tanke på en svagt ökande trend (Åkerblom&Johansson) på grund av skogsbruk och förbränning kan det målet i vissa delar av landet bli knepigt att uppnå.
Falu gruva har sedan länge varit Östersjöns enskilt största tungmetallkälla så kanske man bör tänka sig för innan man sätter gaffeln i allt för många fullväxta abborrar från Runn. Livsmedelsverkets rekommendationer när det gäller abborre/gädda är att i största möjliga mån undvika storvuxen fisk där miljögifter ackumuleras under lång tid.
Etik
Trots en allmänt svag ökande trend nya medlemmar i Sportfiskarna, bör nog den grupp som ägnar sig åt tävlingsfiske särskilt uppmärksamma de frågor om etik som vi allt oftare ställs inför. Behovet av nyrekrytering är monumental. Hög medelålder bland de aktiva göra att risken för tävlingsfiskets utdöende i dess nuvarande form är akut. Den andel sportfiskare som ökar mest tillhör gruppen som sällan avlivar sin fångst. Sportfiske kommer att vara en viktig del av folkhälsan så länge som dess utövare kommer ihåg att inte alltid konsumera sin fångst. Rekreation och social samvaro är redan idag viktigare parametrar än kravet på hemförandet av "villebråd"
Den dag vi förbrukat de stora haven som proteinkälla får vi hoppas att vi har kvar en hittills försummad resurs i form av insjöfisk. Tyvärr pekar oreglerade fiskeflottor,utkast (dumpning av död, otillåten men fullt ätbar fisk) miljögifter,övergödning, försurning...på att den dagen kan komma snarare än vi vill.
