SENAST UPPDATERAT !
PÅ GÅNG !

onsdag 10 april 2013

Förlorad behärskning i Jämtland

Ändå började det lovande när vi efter fem timmars bilresa äntligen kom fram till Bräcke och fick sträcka ut på Bensjöns is för en lätt test-och uppvärmningsövning tillsammans med några av Jämtlands mest samarbetsvilliga abborrar. Egentligen var det väl bara Steve och Gullstrand som skenade iväg och vevade upp fisk som nysläppta kalvar på grönbete. Vi andra förstod att hushålla med krafterna. Tre dagars fiske kräver lite eftertanke. Inte bara rusa iväg med trekroken och hissa abborre som om man fortfarande var kvar ute på Runn.  Göte, Lars, Finn, Bosse och jag hade ju vart med förut i vida världen och lillgrabben Per hade klokt nog förstånd att åtminstone delvis hålla takten med gammelgubbarna. Förståndigt var det åxå att vi löste fiskekort i sportaffärn innan vi började fiska. På Bensjön är det kontroll om det skramlar ut åtta fisketokiga masar samtidigt på isen!

Snabb proviantering i Bräcke centrum i diverse affärer och där började helgen gå snett. Köpte visserligen frukost för resten av vistelsen, men kvällsmaten fanns inte med på kartan överhuvudtaget. Det var ju bråttom dessutom om vi skulle hinna fram till Svänglingen i tid för att sitta och vänta i trekvart på att vi skulle få gå ut på isen. Igen. Det var ju viktigt för acklimatiseringens skull att vi fick våra sex timmars fiske även dagen innan den riktiga på Hovdsjön.
Insatstävlingen på Svänglingen artade sig till något av ett taktiskt rävspel när en av hemmafiskarna slugt nog väntade med att gå ut på isen tills alla andra gett sig iväg. Det slutade med att två stockholmare som fiskade utanför starten toppade seniorklassen. Vår egen "stockholmare" Göte gjorde en strong insats även han utanför starten och plockade upp 3,5 kilo som sånär hade räckt till pris i veteranklassen. Gullstrand tog tredjepriset i klassen och Steve inledde sin svit på tre fjärdeplatser i seniorklassen. Övriga deltagare bidade sin tid med jämnmod även om Jansson var övertygad om att hans resultat hade blivit bättre om inte luringen Dyberg gjort något hokuspokus med hans fiskräknare i samband med en provsittning i ett obevakat ögonblick. Det höll vi med om.

Förhållandena under följande natt kan enklast beskrivas av den som någon gång tjänstgjort på Sågmyra Sågverk. Trots öronproppar och ansenlig mängd bedövningsmedel gick det inte att undgå det nattarbete som  utfördes av GrovsågsGöte och Finn-med-sandpapperet. En samstämd duo som framträder när man önskar det som minst. Till råga på allt smet dom iväg och somnade, medans vi andra fick reda ut taktiken inför morgondagen. Inte annat att vänta av resekamrater som rusar upp och lägger beslag på dom bästa sängplatserna och lämnar värsta smittfebransängen till klubbens överhuvud.

Med tanke på ovan nämnda sömnbrist var det kanske inte så konstigt att man helt tappade besinningen när det var dags för Maratonpimpel på Hovdsjön. Per hade bestämt att det skulle sättas nytt personbästa på nästan 12 kilo så att vara i närheten av honom var ju ingen ide´om man inte var intresserad av eventuellt överblivna smulor.
Det fick bli längst bort i hörnet. Ett totalförbjudet område som skulle undvikas med alla tillåtna medel enligt tidigare års säkra tips. Började planenligt med ett halvdussin bomhål när det plötsligt började nappa på min Brumpirk. Ytterligare ett halvdussin hål på raken med fisk i, hade jag nästan kommit ikapp närmaste medtävlare, när första mörten hakade på. En till direkt på trekrok innan jag bytte till tafs utan att få ytterligare kontakt. Nästa hål.  Mört igen på trekrok och sen ytterligare ett antal på tafs. Eftersom det var så kul att fiska abborre ägnade jag följande halvtimme med att lokalisera ännu en lina med huggvillig fisk ungefär samtidigt som Gullstrand dök upp från tomma intet och indikerade att det kanske inte nappade så där otroligt bra överallt. Bytte så småningom sida när jag insett att området inte höll nog med fisk längre.
Väl på andra sidan tappade jag självbehärskningen totalt. Vart jag än borrade så dök det upp mört. Små gulliga mörtar på 10 gram och rätt som det var ett hål med nästan bara tvåhektospastejer. Satt nog en timme i bästa hålet och undrade om det inte skulle ta slut snart. Hade jag istället undrat lite över varför jag inte hann fram innan startskottet small, kanske jag begripit att min klocka gick lite fel och att det nog hade varit  klokt att starta hemfärden extra tidigt. Så blev det naturligtvis inte. Fiskade istället ända in i kaklet och rös väl inte precis av välbehag med tanke på övervikten och det sliriga väglaget på vägen tillbaka. Säga vad man vill om mörtar, men när man är långt hemifrån och dom hänger på ryggen i stora stim är man inte så stursk.
Pratade lite med Ivar Borthen efter tävlingen, men han tyckte bara det var kul att bära hem mört. Han var mycket nöjd med sin fångst på 20 kilo vitfisk. Det fanns möjligen en smärtgräns vid 15 kilo men sen blev det bara roligt igen.
Den kvällen smackade som sagt alla sju medresenärer på gratänger, pizzor, grytor och andra hemlagade delikatesser. Dubbla portioner. Gullstrands överblivna köttbullar blev min räddning. Tugget mellan Göte och Finn och Bosse var åxå minnesvärt. Däremot inte natten. Sågverket gick fortfarande skiftgång.

Förväntningarna inför sprinttävlingen på Sösjön (ynka fyra timmar) var något uppskruvade, främst hos seniorerna som hade haft en bra gårdag  med vikter mellan 10 och 11,5 kg. Taktiken att borra sönder mitten av sjön fanns ju inget att säga om, så vad kunde gå snett?  Per och Gullstrand hade ju blivit medlurade på turne`n tack vare försäkringar om hur fantastiskt trekroksfisket är i Jämtland. Vad vi inte berättade var att Lars, Steve och jag tjyvtränat mormyska i åratal bara för att ha nåt att komma med när abborrarna på Sösjön tröttnat på plåtskrammel och limkrokar.
Även om det inte fanns fisk i alla hål så uppvägdes det av hur fort kilona rasade in när väl abborrarna var på plats. Fick kanske 10 abborrar under 100 gram, resten låg mellan 100 och 300 gram, med ett par bonusar på 400 gram. Barnsligt kul att hissa klunsar som gör översvämning i hålet på vägen upp, men inte ett dugg roligare att bära hem abborrar som blev ännu tyngre än gårdagens mörtar. En bättre omvärldsanalys ute på sjön hade visat att det inte alls var nödvändigt att streta i motvinden med skryllan full av fisk. Men som sagt, självbehärskning var inte någon träffande beskrivning på mitt beteende under dessa två sista dagar. Däremot bevisades att vem som helst utan större talang kan råka ut för både galna stim av mört och smågodissugna abborrar nästan var som helst på en sjö i Jämtland.

Resultat:  Svänglingen   Hovdsjön  Sösjön




5 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha, kanon!

Lars Jansson sa...

Vilken poet du är PeO ! Grattis till segrarna :-)det gjorde du bra, men jag kan hålla med om att du kunde ha behärskat dig lite när det gäller Sösjön, hade väl räckt om du fiskat tre timmar :-)

Gullstrand sa...

Kul läsning PeO och verkligen grattis till ett fantastiskt myskafiske.Till nästa år måste jag hinna med en kurs.Kul du gillade köttbullarna och det kanske var de som gjorde att du orkade in till vägningen.

PEOLISS sa...

resultat från sösjön hittas på www.sportfiskarnajh.se/sida2.html eller via y-krokens hemsida//perolof

Anonym sa...

Verkligen roande läsning. ;-)

JanE